Ensam hemma

Idag har de varit ensamma en liten stund, detta var den längsta stunden som de var ensamma och fjantig som man är stressade jag uppför trappan haltande och öm i kroppen efter några timmar på Nimbys värld med dotter.

Väl inne i lägenheten möts jag av en yr vaken Bilbo och som vanligt en skällande Trixi, den lilla var lika cool lugn som alltid då man kommer innanför dörren. Inget gnäll eller skäll i trappan, bara den äldre damen som passerat två år som skällde som en tokfia tills man öppnat dörren och hon fått skälla ut mig en stund.

Lägenheten stod kvar i bra skick och allt såg fridfullt ut, efter en pinktur sover nu de båda två igen, den lilla på soffan och den äldre i sängen.

Precis som det ska vara, alltså är det bara att konstatera att vi inte behöver stressa över att lämna den lilla en stund själv, mer mamma spöken i huvudet än rättfärdigad oro.